Söndagsgnäll

Jag tycker inte om v i n t e r n.
Vinter för mig betyder att jag kan inte gå ut och gå som jag vill och var jag vill. Jag halkar mest runt eftersom varje steg blir konstlat. Det händer också att jag trillar. Och finns det något jag verkligen inte gillar så är det att trilla. Nej, jag längtar till våren. Då slipper man skrapa bilrutor och bli kall om fötterna.

Så där ja. Nu har jag söndagsgnällt lite. Det känns med ens mycket bättre.

Den här tycker jag om.

Betydelsen av rum- Karin Ström. Från skivan En saga om en sten


För den som vill sjunga med:

glöm den gud som skyddar mig mot kärlekens förakt
jag bjuder på att utstå andras hån
du river upp ett liv i mig när andan faller på
och struntar i att städa efteråt

och om jag kunde räkna alla flickor i din famn
som känner att just hon är speciell
men bara med ditt tonfall när du uttalar mitt namn
lyckas du få ut mig varje kväll

betydelsen av rum
betydelsen av rum när du går in
betydelsen av rum
mellan dessa väggar är du min

jag borde veta bättre än att springa efter dig
ditt ego är nog lagom stort ändå
men ingen annanstans är jag så levande som där
fyra väggar omsluter oss två

du talar nog med andra flickor som du gör med mig
och tar på deras kinder med din hand
men bara i ditt tonfall när du uttalar mitt namn
köper du dig fri från alla band

Under genomsnittet?!

Varför gör man ett test, när man på förhand vet med sig själv att det kommer att gå rejält åt helvete?

The upper class?

Att dricka ur ett glas, en kaffekopp eller flaska är inget speciellt. Om man inte fäller ut lillfingret. Då tänker jag genast överklass. Ett säkert tecken, kan tyckas. Men det är för enkelt- och fördomsfullt. Egentligen kanske det bara handlar om balans. Om lillfingret är utfällt blir stabiliteten när man dricker ur mugg/glas/kopp/kåsa/flaska osv bättre. Kanske?


Detta lillfinger observerades utfällt flera gånger under kvällen:

Alla har vi varit små någon gång...

Sommaren 1979. Dagen till ära har jag fått på mig rosa kläder istället för bruna. Tack föräldrarna.
De andra bilderna föreställer Keanu Reeves, Jennifer Aniston och Ricky Martin. Vad söta de är- jag menar var.

Kika på fler "famous kids" här: http://www.eatliver.com/celebrities-kids/

Semestern

Ikväll var jag och såg The Holiday på bio. Trodde det skulle vara jag och fem personer till i salongen men det var fullsatt. Att det är söndag får också tas med i beräkningarna, så klart.


Vad jag tyckte om filmen?

Under filmens gång lägger jag märke till hur jag ler, skrattar och blir lite rörd. Jag köper filmen. Men när jag kommer hem börjar jag analysera lite mer. Och då kommer jag på: jag retar mig lite lätt på Cameron Diaz skådespel. Det är den vimsiga, roliga tjejen- som man har sett några gånger förrut. Sen har vi Jude Law. Visst, han ser bra ut. Men jag retar mig på hans skådespel och på rollen han spelar. Herregud. Det blir lite för mycket grädde på moset. Han gråter och är så helylle att man nästan måste bita sig i armen.






Kate Winslet funkar bra, även om hon spelar en riktigt TREEEVLIG kvinna som genast hjälper gamlingar, har tålamod till tusen och är så snäll att man framstår som Djävulen själv. Sen återstår bara Jack Black. Han gör nog bäst i från sig. Själva handlingen orkar jag inte dra, men för den intresserade finns det information här: http://www.imdb.com/title/tt0457939/


Mitt slutbetyg av filmen kommer att baseras på två faktorer, Förnuft och känsla ( bra film dessutom!)

Känslan under filmens gång, mina direkta instinkter, säger att filmen är en klar 4:a. Jag mår bra efter att ha sett den. Jag vill se mer. Ha mer. Ha ha ha. Mer mer mer.

Förnuftet börjar arbeta ungefär 10 minuter efter att filmen är slut. Jag anser mig vara "lurad", jag har "gått på det igen" osv. Dessa känslor har sitt ursprung i det så kallade feel-good-syndromet. Det vill säga: jag vill också att verkligheten ska sluta lika lyckligt som i filmen. Men verkligheten fungerar ju inte så, den slutar inte när allt är som bäst.

Men den här gången struntar jag i förnuftet. Helt och hållet.

Visst kan man väl få låtsas lite ibland?

Dolph & Grace och Sylvester & Birgitte

När jag ska somna brukar jag ligga och fundera lite löst och inte speciellt allvarligt på allt möjligt. För att komma till ro. I natt funderade jag över vilka människor jag är rädd för. Som jag absolut inte skulle vilja hamna i en mörk och sopfylld gränd med.

De två människorna som jag kom att tänka på direkt var konstigt nog Brigitte Nielsen (185 cm) och Grace Jones (179 cm). Om jag skulle bli inträngd i ett litet utrymme av dessa skulle följande förmodligen inträffa:

1. Med tanke på damernas kroppshyddor, och min egen svaghet, skulle de snabbt kunna bryta en av mina armar.

2. Med tanke på deras humör och deras munläder skulle de nog kunna skrämma mig till döds ganska enkelt genom att säga bu.

Förresten: Grace Jones har dejtat Dolph Lundgren (som enligt imdb.com är 193 cm). Brigitte Nielsen har dejtat Sylvester Stallone (178cm).


Efter denna mycket intressanta reflektion undrar jag nu:
Om man skulle anordna en boxningsmatch med ovanstående människor inblandade, vem skulle vinna?




The line up från vänster uppifrån : Dolph, Grace, Stallone och Brigitte. May the best man win får man väl säga...?

Matchresultatet borde se ut så ungefär så här:

• Av Dolph och Stallone måste Stallone vinna. Han vinner ju alltid.
  
• Matchen mellan Brigitte och Grace är lite knepigare. Men så plötsligt diskvalificeras Grace efftersom hon biter av en del av Brigittes öra.
  
• Slutmachen mellan Stallone och Birgitte blir spännande och långdragen.
  Slutligen vinner Brigitte eftersom hon ger Stallone en dansk skalle. Simple as that.

Inte så dum alls

Tindersticks- Can we start again

Bjuda hit och bjuda dit

Häromdagen diskuterade jag och M hur man kan få till olika grova sexuella anspelningar på ordet "bjuda" genom att byta ut ordet som följer. Lite svårt att förklara i rena svensk-termer då jag glömt allt om prepositioner och pluskvamperfekt från skolans lektioner. Kul var det i alla fall.

Den grövsta anspelningen- vinnaren- finns längst ner på listan. Vi börjar med nummer 4

4. Bjuda med- Den minst grova anspelningen. EX: Hon bjuder med honom hem på en kopp té. (OBS. Däremot kan följerna av denna akt leda till både det ena och andra men detta tog vi inte med i beräkningarna).

3. Bjuda på- Beror lite på sitt sammanhang. Kan vara helt oskyldigt. Men också väldigt sexuellt. EX: Han går runt på krogen och bjuder på sig själv. Personer som är fulla brukar falla under den här kategorin. Eller människor som tror att de är guds gåva till mänskligheten. Har ett samband med nummer 1 på listan. Läs vidare.

2. Bjuda till- Har en lite tråkig klang. Definitiv anspelning på sex. EX: Hon bjuder till för husfriden.

1. Bjuda ut sig- Det tydligaste och grövsta anspelningen på sex.
EX: Där ligger han naken på stranden och bjuder ut sig. Nummer ett på listan då det inte finns någon annan tolkning. Den skriker sex helt enkelt.

Små bokstäver

När jag gick på lekis kom jag i kontakt med en mening som sedan dess har förföljt mig.

-Nu talar vi med smååå bokstäver, kunde min lekisfröken Liljan säga. Jag kom ihåg att jag funderade mycket på det där. Självklart så förstod jag vad hon menade.
Men ändå. Jag kommer ihåg hur jag tänkte mig de där små bokstäverna. Dom var så små att man inte kunde se dom med blotta ögat även om man visst att de var där. Sånt där kan vara lite smått roande och till och med lite gäckande att tänka på även idag. Hur de plötsligt bara krymper och försvinner. Som någon slags bacill. ABCDEFGHIJKLMNOPqrstuv...

Fågeln med det roliga namnet

- My name is Secretary. Secretary Bird.

Sekreterarfågel. Vilket skrattretande namn. Ja, jag skrattade åt det i alla fall.

Tydligen har den fått sitt namn efter sina nackfjädrar som står rakt upp på huvudet. Detta ska ha fått någon klok människa att dra likheten med den stereotypa bilden av sekreterarens pennor bakom örat. Nåja. Såg ett program på Animal Planet om ormar och där dök sekreterarfågeln helt plötsligt upp. Det visade sig att fågeln gärnar käkar orm som den först stampar ihjäl (ajaj). Jag gillar Animal Planet, man lär sig alltid något. Den gången lärde jag mig bland annat att jag inte skulle vilja stöta på varken ormar eller 1 meter höga sekreterarfåglar.

- Fan, vad jag blev sugen på ihjälstampad huggorm!

Ett oskyldigt test?

Det finns biljoner test att göra.
Att bestämma vilken livsstilstyp din adress har är rätt trevligt och oskyldigt. Min adress fick följande utmärkande drag:


Unga
Universitetsstuderande
Singlar
Mycket låga inkomster
Studentlägenheter
Nöjesintresserade
Förändringsbenägna

Jag passar nog in på 2 eller möjligen 3 av dessa beskrivningar. 4 om man tar i- men då börjar man modifiera lite med verkligheten. Gör testet här http://www.teleadress.se/htdocs/varatjanster/direktmarknadsforing/mosaic/index.jsp

Taglines och annat

Jag gillar taglines. Det skulle jag vilja ha som jobb. Att komma på bra taglines. Helst oneliners. Tänk att glida in på kontoret och få ett manus eller se en film och sedan klura över en snärtig liten mening eller två för att locka folk att vilja ha mer. Jag skulle älska det! Finns det inga Tagline-jobb på ams?

Förresten, någon som kan gissa varifrån min blogtagline kommer?

"Sometimes to get more out of life, you have to make more of yourself."

Den är hämtat ur en film som jag inte sett men inte gråter floder över att ha missat heller. Mitt bloggnamn blev som det blev för att jag ibland lurar mig själv och låtsas att jag har ett annat liv vid sidan om mitt riktiga. Som en liten otrohetsaffär. Naturligtvis är jag rikare, snyggare osv. i det andra livet som jag lever. Det kan vara lite jobbigt ibland. Speciellt när man vill byta eller i alla fall alternera mellan de två. Som i filmen Sliding doors. Här är två taglines från filmen.

"What if one split second sent your life in two completely different directions?"

"There are two sides to every story. Helen is about to live both of them ...at the same time. Romance was never this much fun"

Jag gillar den första mest för den är inte så beskrivande och lite mer hemlighetsfull.

Inatt somnar jag till