nu släpper jag min dröm, winnerbäck
den har kramats länge i handen
gömt sig i innerfickans söm
stötts mot taket varje kväll
och våndats i hjärtats vrå
det gör ont att släppa en dröm
den är varsamt spunnen
som den finaste sammetstråd
älskad från första stund
det gör ont att känna sig tom
drömmen är bara luft
men den fyller lätt ett tomrum
någonting blir ingenting
något helt krackelerar
jag blir det tomma skalet
det bleka leendet
de släckta ögonen
den övergivna drömmen
glider sakta ur greppet
och ut ut min tankevärld
jag ser mig inte om, winnerbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar