Ännu en helg slut. Jo, så är det. Fredag och lördag klassar jag som helg. Söndag är som ett abrupt uppvaknande, som en hård örfil och ett hånflin. Knappt man vågar spana över söndagskanten. Gör man det ligger hela långa veckan utmanglad framför en. Redo att påbörjas, milslång och självklar. Hatar sånt.
Jag ska lyssna på Lloyd Coyle & The Commotions´s Lost weekend varje söndag framöver. Den låten kommer att vara det enda som svänger på mina söndagar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar