En utmaning

kära nippertippa utmanade mig:

vad gjorde du för tio år sedan?
tog körkort, drömde bort en massa timmar i mitt rum och lyssnade på musik. tror jag hade en frisyr som i efterhand har kallats för hjälmen. med all rätta.

vad gjorde du för ett år sedan?
jobbade på posten och ogillade julen. som nu ungefär. till nästa år kommer jag nog att ogilla julen, men förhoppningsvis vara borta från posten.

fem snask jag gillar:
choklad, glass, polkagrisar, kritor och skumbananer!

fem sånger som du kan hela texten på:
the long and winding road- beatles, fool to cry- rolling stones, love thy will be done- martika, communication- cardigans, kärlekens tunga- eldkvarn

vad skulle du göra om du var miljonär?
resa, skänka pengar både till nära och kära men också till behövande, köpa en miljöbil...

fem saker som du gillar att göra:
läsa (tidningar, bloggar, böcker), tv, skriva, rita och shoppa

fem saker du aldrig skulle klä på dig i eller köpa:
smycken, klackskor, tajts, stickade tröjor (allergisk) och kort kjol

fyra favoritleksaker:
min dator, min mobil, min bil och tv:n. vad hemskt det låter...prylgalen

fem personer som jag gärna vill se göra denna utmaningen om de själva vill:
tror inte att så många läser den här bloggen ;) men den som vill får gärna...

Lost weekend

Ännu en helg slut. Jo, så är det. Fredag och lördag klassar jag som helg. Söndag är som ett abrupt uppvaknande, som en hård örfil och ett hånflin. Knappt man vågar spana över söndagskanten. Gör man det ligger hela långa veckan utmanglad framför en. Redo att påbörjas, milslång och självklar. Hatar sånt.

Jag ska lyssna på Lloyd Coyle & The Commotions´s Lost weekend varje söndag framöver. Den låten kommer att vara det enda som svänger på mina söndagar.

Drömmen, Winnerbäck

nu släpper jag min dröm, winnerbäck

den har kramats länge i handen
gömt sig i innerfickans söm
stötts mot taket varje kväll
och våndats i hjärtats vrå

det gör ont att släppa en dröm
den är varsamt spunnen
som den finaste sammetstråd
älskad från första stund

det gör ont att känna sig tom
drömmen är bara luft
men den fyller lätt ett tomrum
någonting blir ingenting
något helt krackelerar

jag blir det tomma skalet
det bleka leendet
de släckta ögonen

den övergivna drömmen
glider sakta ur greppet
och ut ut min tankevärld

jag ser mig inte om, winnerbäck

En dag när jag inte tittade

Utanför mitt fönster finns några riktigt stora gamla ekar mitt i allt det nya. Dom trängs bland tennisbanor, anlägda dammar och kantiga moderna byggnader. När persiennerna åker upp varje morgon tittar jag alltid först bort mot träden. Årstiderna går att avläsa alldeles utmärkt. Nakna svarta grenar, skott, blomning, full grönska och höstglöden. Och ett träd i dungen är speciellt. Det ligger steget före alla de andra träden. Blommar först och tappar löven först. Det trädet är min lilla mätsticka.

En dag var jag bortrest, eller nej, kanske missade jag bara min dagliga vana. Jag var ouppmärksam helt enkelt, tankarna sprang runt och ville inte fästa. En rynka fanns mellan mina ögon. Det var en dag när jag inte tittade.

Nästkommande dag när jag åter drog upp mina persienner och lät blicken gå sin vana gång upptäckte jag att det speciella trädet hade gett upp sommaren och börjat gulna. Några löv var till min förvåning nästan apelsinfärgade redan.
"Så, du har bestäm dig nu. Att det är höst", tänkte jag och det kändes med ens lite tommare, lite mer grått ute. Tyngre på något sätt. Jag blev surmulen. Min mätsticka hade bestämt att nu var sommaren över. Och jag som inte var beredd på höst- inte än. Jag drömde fortfarande om varma nätter och sol som värmer och bränner hud så som den bara kan göra under sommaren.

En enda dag då jag inte tittade bort mot det speciella trädet passade det på minsann. Som en liten ögontjänare. Det kommer att ta lite tid innan jag kan se det vackra i de röda, gula, bruna färgerna. Och jag inser att det kommer att ta lite tid innan jag kan förlåta trädet som valde att avsluta sommaren alldeles for fort.

Take a step and come out of the shade

Lyssnar på The Perishers nya skiva Victorious.
Bra, riktigt bra. Simpelt och melodiöst. Och jag blir inte besviken.

Too high heels

Riskerna med självsvält och för höga klackar gjorde att jag valde bort yrket som supermodell. Enbart därför.


News Anchor Cant Stop Laughing At Model - Watch more free videos

Come back and haunt me

Snälla SVT. Snällaaa...